If you cant handle it you aint hard enough

Sköna svängningar av ingenting

➡️one part

Kategori: Allmänt

Börja min morgon med min gröt frukost. 
Sen 2 koppar kaffe och alltså sen dess har jag i princip bott på toa- vad är de för fel på min mage. 
Sen lunch ris och köttfärs och jag sakna B&J i kylen, tänker diet diet diet- du får vänta till oktober 2028. 
Jag har tänkt, såg en tjej lägga opp en bild på henne och hennes ohyra (inte ohyra, pojkvän) och hade skrivit: 6 år med dig" 
Gud tänkte jag, tills de slog mig. 
Träffa ju min ohyra för snart 10 år sen, samma år som pappa dog. Februari de året, i ett snöigt kåbdalis - jag hade typ en överviktigt på 8kg och såg rent ut sagt ruskigt risig ut. Sen den dagen har vi hängt ihop både som vänner och i förhållande. I blåst och vindstilla och gud nej vad dessa snart 10 år varit kämpigt av och till. 
Men ska inte säga som andra: han/hon är min bästa vän" för de är han inte, han är inte min bästa vän. 
Han är han, han har varit där - oavsett om jag velat det eller ej. Ni vet, när man blir äldre så värdesätter man det man skaffat - jag vet alla ni som tänkt: hur ids hon" 
Nej, han är inte min bästa vän - han är dock någon som är där och nej jag förstår inte hur han stått ut. 
Båda är konflikt rädda så ingen pratar någon gång om alla problem, så vi gräver ner dom på varsitt håll och pratat aldrig om dom, de är ett hett tips. 
Jag har alltid rätt, han har alltid fel. Vi synkar inte varandra, vi är som natt och soluppgång. 
Vi har inte samma humor, jag har bättre humor - är mycket roligare och han är som en fisk på torra land MEN ändå så lyckas vi alltid hamna där och röka en cigg, dricka kaffe, prata om sånt som vi båda egentligen skiter i. Han tar ett djup andetag, andas ut och stänger örona och jag pladdrar på. 
Men snart 10 år så nått måste vi gjort rätt, vi är inte där den andra är men vi är alltid med varandra iaf. 
Under samma jävla himmel. 
 
 

Detta är sjukt

Kategori: Allmänt

nu räcker de tack 
 
okej, här kommer sanningens ord- kanske lite grymt, elakt, lite som jag har brist på empati men jag måste sjunga ut: 
Det är fine by me att alla är olika (ibland ogillar jag de men de är okej) men hallå där att lägga opp lättklädda bilder på sin kropp där man uppmuntrar till en ohälsosam livstil är inte OBS inte okej, det är sjukt. 
Har ni ett reklamen att 2/3 barn i Sverige rör sig för lite, tror ni dom grunda den reklamen i att bara vara elak med folk? Nej då, de är undersökningar och statistiker. 
Det är inte att håna och vara elak utan de är sanningen. 
Att de sen finns en rad tjejer som klankar ner på att leva hälsosam är vridet "låt mig vara tjock" jo visst, du får se ut hur fan du vill men börja inte sen vaijna om att du fått diabetes och högt blodtryck och att de sitter i generna, för mycket stress eller va du nu kan hitta på för bortförklaring för att du ska kunna skydda att de är ditt egna beslut som lett till dessa sjukdomar. 
Kom inte sen å bara: nej jag vet inte hur jag fick högt bt" 
Hjälp på traven? Din ohälsosamma livstil, ditt ätande att du inte rör dig, dessa personer är nu så jävla inne i att stå upp för alla likas kropp att dom riskerar att få sjukdomar för att alla andra ska haka på samma trend. Man bara VAD GÖR NI???? Ni riskerar att förkorta era liv fast å andra sidan är de självmant, är man så dum så skyll er själva. Ni tycker alla är emot er? Nja inte riktigt så, men ni skriker högst, får mest uppmärksammhet och ändå, ändå är ni inte nöjda. Vad vill ni att vi övriga normal viktiga ska göra, bli tjock? Skriva arga brev till hm att öka storlekarna, kassörskan ska också va rund eller vadå? Flytta till USA om de är så jävligt här. 
Jag kommer iaf upp i ett träd vid zombie attack medans vissa måste först ta en brandbil, hitta ett träd som är tillräckligt maffigt och sen sätta livlina och liksom be till gud att trädet inte kantrar. 
Jo är förbannad, jo blir provocerad och nej kommer inte haka på trenden, har redan ont i mina leder så att jag föredrar att försöka stoppa krämpor redan nu. 
 
Adjö 

Syster befor hoes

Kategori: Allmänt

Första dagen på dieten, kan jag ångra mig tro? 
Är trög förstående när jag inte riktigt hänger med på upplägget. Ät likadant fast ta bort 1/4 av portionen, träna cardio två ggr i veckan och fortsatt träna styrka. 
Sen bort med alla godsaker, men jag tycker att under mensen typ så borde de finnas frikort för det är eländigt att blöda och sen inte få gotta sig i alla vitaminer som finns i choklad. 
Jag sitter och lyssnar i fikarummet vad som sägs, spännande att lyssna vad folk säger. 
Väldigt olika röster med olika toner som försöker överrösta varandra och nån stålle som berättar om afrikaner till en afrikan- man bara snälla fortsätt prata då blir du än med dumförklarad snälla snälla!! 
 
Ny vecka, nya mål och face the fear är det som gäller. 
Tror jag behöver detta för att kunna...för att kunna slippa känna tyngd i kroppen. 
Adjö 

Ge er

Kategori: Allmänt

Hej. 
Jag kom på vad jag skulle skriva om just i detta nuet. 
Jag satt en vanlig torsdag och skrolla genom flödet av bilder med diverse carpe diem text på instagram så plinga de till, ett skvaller meddelande. 
Jag tryckte opp bilden och de var en fettaktivist som hade lagt opp en bild med text vars löd att hon hade fått skumma blickar på gymmet och det minsann var kränkande och dåligt så nu har hon fått gym fobi och vill straffa hela världen ect. 
Detta gjorde mig upprörd, vem fan har INTE fått blickar på gymmet och vem har inte känt sig fet när man stått i snor tajta tights och kört biceps med 2 kilos hantlar. 
Så jag var tvungen att kommentera hennes bild och berätta hur jag såg på saken, jag drog opp lite medicinska saker samt att jag kände att den som skriker högst, syns mest men när tjockisar syns mest då är de fokus på deras fetma och det blir inte heller bra. 
När jag hade fått berätta klart så stod de även klart för mig att hon har tagit bort mina kommentarer samt blockat mig. Alltså varför? Jag berätta sanningen och hon tyckte att de skulle stå gulliga: du är bäst" kommentarer för att liksom boosta sitt fett...mena själ- själ skulle de stå. 
Jag som normal då, eller som dom säger: vi som följer normerna" är de nå jävla fel på oss, jag vill då inte få följdsjukdomar av något jag kan rätta till innan de är försent. Är inte de att ta hand om sin hälsa?
Sen skrev jag kanske att de aldrig kommer bli okej att en 150 kg tjej går runt i magtröja samt för tajta jeans och de stämmer, jag skulle glott ögon ur mig om jag såg de. Den personen saknar nog insikt, grav störning av självinsikt. 
Jag är förresten förkyld, börjar tro jag har förkylnings astma för hej vad de slår på luftrören men har inhalerat för att minska lidandet. Jag vet stora problem, eller små. 
Adjö 

Manifestationen för oss

Kategori: Allmänt

Wow Wow Wow. 
Kollar #metoo manifestationen på Sergels torg på tv4 och jag blir så rörd och tycker de är så jävla häftigt att så många har samlats, de är liksom en uppsjö av styrka, folk som talar, bilder på instagram och politiker som sjunger ut DOCK så saknar jag männen- jag vill höra nån tala om hur dom kan påverka varandra, hur dom kan ändra sin syn på kvinnor och vad som får dom att säga att #metoo är något som rockar. 
 
Jag har pratat med killar om detta, jag har upplevt de själv i bland annat förhållande har man fått höra att man är tråkig som inte vill ligga, man har nästan blivit tvingad för att mannen inte ska dö av nått han själv kallar sperma döden och varför sa man inte nej? 
Jo för att kvinnan ska pleasa sin man, för de är så himla gjort i århundrade att de är så man visar sin kärlek genom att ligga. 
Kärlek för mig är fan inte bara sex, de är inte att ställa opp, de är inte att va schysst i sängen. 
När någon man tycker om gång på gång visar att sex ställer man opp på, när den sanningen slog mig så visar sig sitt rätta jag - att ha sex har jag för min egna skull! 
Kvinnor ska ha sex för sin egna skull å inte för att någon man hotar med att göra slut eller dö sperma döden. 
Hur många gånger har man inte varit på krogen och någon tar en på röven så jävla respekt löst å är de någon gång män kommer få känna på kvinnornas raseri är de NU!! Kalla de häxjakt men tyvärr killar att såhär blir de när ni håller varann om ryggen och skyddar alla med kuk, de går ut över er alla. 
Så tyvärr så ryker även The good guys med på denna så skyll er själva hade ni tänkt med hjärnan och inte med kuken och utnyttja er makt, styrka ect så hade detta aldrig hänt. Men men, kampen är igång. 
Kommer jag kämpa? Absolut det kommer jag göra, såväl för tjejer som är i förhållande med män som tror att spermier kommer gå upp i skallen så dom dör.
För alla tjejer som inte vågar säga nej och för min egna skull ska jag börja säga nej och de får bära eller brista. 
 
Så kvinnor nästa gång ni är ute på krogen å nån tar på er mot er vilja, vänd er om och hit and hit them Hard. 
 
#METOO 

Avdelning döden

Kategori: Allmänt

Jag säger: belastningen är galen, det är tunga pat, många vårdkrävande, det larmas hej vilt och lilla rut som har ont i handen har tydligen fel på bena enligt henne själv så hon kan inte gå och hämta ett glas vatten 1m bort!! Någonstans långt innan dess så har ens humör dalat, tålamods bufferten är snart slut och de enda man vill göra är att ställa sig och skrika att situationen är åt helvete. 
Jag får höra: men ditt dåliga humör får inte gå ut över patienterna, det är inte deras fel att dom är här. 
Jag tänker: idiot idiot idiot, jag är väl inte dum i huvve men kom in på våren avd så förstår du nog varför humöret börjar svikta och nej dom kommer oftast inte hit frivilligt....eller jo vi har dom återkommande människorna som tycker sjukhus är trevliga för man blir uppassad och ompysslad. 
Står och delar ut mat och lillis dyker opp i korridoren och behöver hjälp, jag har liksom gått från att servera mat till att 1 min senare stå och torka nån stjärt och sen tillbaka till maten (måste ju bakterier så de bara sjunger om de) men vi är så lite personal att jag hellre riskerar att alla får skit sjukan än lämnar lillis kämpade på toan med en karl som är så stor att faller han så är min syster jämnad med marken. 
Hur tungt de än är ska vi alltid le, våran chef säger: vad vill ni att jag ska göra? 
Ja chefen hur fan ska jag veta, du får väl annonsera och sätta folk på anställning så kanske de skulle bli nån ordning. Men vi ligger ju back 2 miljarder pga av en reparation som är lika värdelös som hela avd. 
Så egentligen enligt lillis borde vi betala för att gå hit för de finns inga pengar vi kan få.
Jag är så less, jag är sååå sjukt less. 
Förståelse för oss på golvet som springer är noll.
Alltid någon som gnäller och vi måste alltid behöva diskutera för våran rätt och händer de att vi tar kaffepaus 3 sek mer så får vi höra: har ni inget vettigt att göra? 
Jo de har vi men vi skiter i att göra de så dra åt helvete med allt 

Jorden är platt

Kategori: Allmänt

Jag är inte mycket för att kunna läka när jag anser att någon människa gjort mig illa, ett sår är alltid ett sår och när det gått en tid så läker det men så kan det hända att man klöser bort skorpan just under rötmånaden och man får en infektion som leder till sepsis och man blir tok sjuk. 
Jag har bra läk kött inte frågan om de, men det läker så långsamt när det sätter sig på nått av det inre organen. 
Ett sår på pumpen är sällan och aldrig bra och ett sår på hjärnan är då om än sämre. 
 
Jag vill kunna läka, men det går så himla fort från det att jag tar illa vid mig till att jag okontrollerat börjat avsky en person - jag kan bli ruskigt arg och brukar tänka på att andas och let it go men det är sällan så nåmer, jag kör all in och gråter hejdlöst och försöker trösta mig själv och sen sjunger jag ut.
 
Jag ska berätta en sak, utan sömnisar i kanske 5 dagar nu. Jag vet ju varför jag tar dom, jag vill numera inbilla mig att de är mitt välmående som väljer om jag ska tugga dom som hubbabubba pastiller. När jag mår bra, alltså när världen är vacker och alla håller sig på sin kant då sover jag bra, då kommer jag till ro. 
Men när de vänder och jag blir stressad, pressad, har saker som jag måste ta tag i för alla skull så ja då blir de sörja och jag är trött men kommer inte ner i varv så jag brukar lösa problemet genom att fuska mig fram avslappning - i got my way. 
 
Nu däremot är jag trött. 
PS. Sköljde nog inte ur riskokaren så bra efter att ha diskat det, smaka oroväckande mycket yes diskmedel. 
Kan man dö av sånt? 
 

Jag är så stolt

Kategori: Allmänt

Var ska jag börja? 
Vilken jävla dag så kan jag börja, känns som jag summera alltihop då. 
Imorse mötte jag 7 andra som hade sökt samma tjänst som jag och på en gång tyckte jag hela gänget var något extra av allt. Tjejen som jag trodde var tystlåten hon körde all in när vi hade case uppgifter, hon som var äldst och jobbat med typ samma sak som hon söker till hon var mest jobbig att lyssna på och sen killen på kortsidan av bordet han var typiska: jag vill inte hänga med er för jag är bättre än er med min pull-over" 
Sen fanns de en som skela så jag var nära att kantra av stolen när jag skulle följa hans blick, vet inte vad han titta på sen sakna han ett finger så jag hade svårt att slita mig från tankarna om han allting var född med den defekter eller om han typ råkat skära av sig fingret. 
Sen hade vi separata intervjuer och ja, nej jag tror jag lyckades charma dom- för hur mycket jag än tänkte att jag skulle vara seriös, ärlig och sånt de säger att man ska vara så...jo jag lyfte fram mina bra sidor och sen var de faktiskt mycket skratt och svammel. Jag fick en bra magkänsla ändå eller vad de var, är så jävla stolt över mig själv att jag ändå åkte och att jag inte börja vela fram å tillbaka. Gjort är gjort så får se om två veckor om dom hör av sig. 
Men jag tror att konkurrensen är rätt brutal, känns som jag är med i idol typ!! Av 75 sökande vart vi 24 kvar- av oss 24 nu som har eller ska på intervjuv sållas det ut till 6 st är kvar och dom 6 åker ner i par till Uppsala 2v för att plugga...ja resan är lång. Lång och hård och konkurrensen är som sagt hård, men åter igen jag är stolt över vad jag gjort och jag trodde på varje ord jag sa under både case och när vi satt individuellt och jag fick höra sen innan jag gick att jag verka genuin och prata från hjärtat (kunde inte såga henne och säga att orden kommer från hjärnan, varav de fraktas meddelande till munnen att den ska öppnas och ut kommer ljud som tungan hjälper att forma) 
 
Jag tycker absolut om att bo hemma, det handlar inte om nått sånt utan de är detta med jobb att jag vill göra nått nytt även om larm operatör är att jobba med människor så är de den fysiska kontakten jag känner att jag gärna tar ett break ifrån. 
Jag vill få saker att funka även om jag skulle jobba borta, det har jag i beräkningarna oavsett liksom vad. 
Får jag jobbet så är lite förberedd om och om inte så kommer jag lik förbannat vara sjukt glad, nöjd och stolt över att jag våga söka, vågade åka och vågade liksom se vart de bär av. 
Så nu är jag helt färdig, nu hopp i sov lådan och sen opp imorgon för nya tag. 
Ha de 
 
 

Låååångt inlägg

Kategori: Allmänt

Detta inlägg vill jag skriva om för att jag just lyssnat klart på en ljudbok av Mia Törnblom - så dumt" 
En självbiografi om hennes liv som heronist och vägen tillbaka till ett vanligt liv. 
Har läst boken för många år sen, men jag gissa att den inte var lika rörande nu som då. 
 
Hon berättar på slutet av boken om den skuld och skam hon kände för alla hon sårat, för allt hon flytt ifrån, för alla skulder, allt de elände hon åtkomst under 10 år. 
Vägen sen tillbaka för att förlåta andra och sig själv. 
Hon berättar om sitt mest framgångsrika år, det första året om var drogfri. 
Å det slog mig att hon hade nog rätt och igenkännande att just första året efter man avslutat ett "gammalt" liv är mest givande, det värsta och det bästa. 
Det är som ett nystan i huvudet och det är som man ska lära sig allt igen. 
Nu har inte jag knarkat, jag har nog missbrukat mig själv. 
Levt en destruktivt liv, iaf dom senaste 13 åren fast det har gett mycket gott också även om de som kom sist av allt som gräddet på mosen inte var lika kul att ta tag i. 
Ny benämning: missbruka sig själv" 
Jag tror fan jag levt för snabbt, jag minns mitt gamla jag. Jag minns många fester, dom jag träffat, det jag utsatt folk för och vad jag utsatt mig själv för. 
Men jag vill helst inte påminnas, hade jag mött mig själv hade jag blivit mörkrädd och hade jag träffat mig själv på en fest hade jag nog antagligen tyckt tjejen jag såg var ett riktigt drägg, jag hade nog sagt: hörru dra igen korkluggarna och gå och sov" 
Jag kan helt enkelt inte hantera sprit, jag kan inte kontrollera mig själv när jag dricker för mycket. 
Konsekvens tänkandet försvinner, å det logiska tar semester. Jag kan helt enkelt inte kröka, jag kan inte dricka, jag kan inte supa, jag kan inte inta alkohol och jag kan fan inte behärska mig när jag får procent i kroppen. I fel läge, fel tidpunkt och ofta å alltid sista tiden jag drack så var de inte för glädje utan för att de gjorde så ont. Ont överallt och de var fan inte bättre när jag vakna och hade ont fysiskt också å inte var de kul att vakna i en hård säng, långt från hemma med gammalt smink, för stora kläder, behöva sitta i ett konferens rum och berätta det lilla jag minns. 
Jag vill sjunka genom stolen, säkert genom golvet, passera hela jordskorpan och komma upp i Kina! 
Sen behöva inse de faktum att gjort är gjort och jag får acceptera de, kan inte förfina sanningen. 
Så jag lever med den, jo det gör jag - jag lär mig av den och hur nu de än låter så vill jag lära andra. 
Fast vad i herrans namn ska jag lära, när det är mörkt så spelar de absolut ingen jävla roll om någon tanig läkare vid namn Sören säger: det blir bättre" hörru Sören ta ur pinnen ur röven och kom ner på jorden förövrigt är du ful och jag hatar dig skriv upp de på pappret du har framför dig och knykla sen ihop de och tryck in de i ditt urinrör för det ryms inte i din röv för där har du EN PINNE!!! 
 
Ja lite så var de, jag kan skratta åt de nu. 
Jag kan skratta åt misären, jag och lillis gör ofta hela historien lite roligare, lite lättar att leva med. 
Hon tycker jag är värdelös med glimten i ögat, så dåligt å så värdelös - jag passar bättre att leva och jag fortsätter nog så för tydligen är jag för dålig för att dö. 
Då är man nog rätt kass 😂 
Jag lär känna mig själv, lär mig känna mina känslor och allt de nya som jag inte riktigt kunnat hantera. 
Det är en bit kvar, jag har mycket att än avklara. 
Men den dagen kommer nog mitt samvete vara rent, jag måste bara lära mig vad som är rätt å fel och tänka till en extra gång, konsekvens analys!! 
 
Jag behövde skriva detta, det ska va rolig läsning som ni måste förstå. 
Nu ska jag sladda vidare i livet 
Ha det 

Sopa!!!

Kategori: Allmänt

jag önska dig all lycka i livet ha det bra 
 
ja det frasen är ju upplyftande, för det första så nej du önskar mig inte all lycka för du skulle inte bli överlycklig om jag vann 130 miljoner och plöjde ner ditt hem till små dammkorn. Nej jag tror inte du hade hurra om jag hade betalt din arbetsgivare för att sparka dig och nej du hade absolut inte önskat mig all lycka om sabotera din tillvaro. Så önskar du mig all lycka nu då? 
Det tror inte jag. 
Jag önskar inte folk lycka, eller jo mina närmaste givetvis resten är väl desamma vad gör de för skillnad för mig om nån lever lycklig i alla sina dagar? 
Jag har ju fortfarande mina problem kvar. 
Stolpskott 
 
Hallå de snöa ju, och den lilla detaljen märkte bilen igår. Bakhjulsdrift är fint, helst i en snäv kurva som bjuder på en uppförsbacke. Så fick stanna och lägga in x4 så hitta den fäste, är de tänkt att jag ska kunna köra med mina snow and modd däck året runt, varför får jag känslan av att de inte alls är så lätt och behändigt? 
Får se nu vad den tänker göra med mig när jag ska köra, ska slå om till vinter sulor idag även om jag får känslan att denna snö bara är tillfällig. 
 
Ha det hej LYCKA TILL I ERT LIV 

Allt i ett

Kategori: Allmänt

senaste dagarna 
 
helgen vart det en ritsem sväng och oklara kilometer gående vars 50 procent var uppåt och 50 procent var neråt eller lätt lutning. 
Vi hade givande samtal som handla om att lillis pratade om en drog som hon för allt i världen inte kunde komma på vad den hette, men hon visste att den börja på L. 
Jag försökte dra egenom hela registret av kända preparat, plus dom vi använder på sjukhuset. 
Efter många om och men, stannar hon opp...skriker i högan sky: BENZO det var BENZO det hette" 
Vafan de börja ju inte ens på L och jag fastna på litium. 
Ni vet de ögonblicket när man tror man är nära att lösa ett mysterium och någon annan hinner före, den känslan fick jag. Moa för helvete!! 
 
På torsdag ska jag till Luleå, insett att det bara på ca 1,5 månad blir tre svängar dit. 
Sökt nytt jobb och ska på gruppinfointervjuvträff, känns lite som jag inte vet vad jag pysslar med. Kanske charmen med mig, att jag är såpass opålitlig och snabb i sättet att jag själv inte ens hinner med när jag gör saker. 
 
Vet ni vad jag ogillar? 
Att höra ens brister, när man vet om dom - inte så att jag är dum i huvve och behöver påminnas. 
Jag försöker bli bättre, men de känns ibland som att de lättaste att fokusera på är vad jag kan förbättra och inte redan de som blivit bättre. Jag kan inte göra alla nöjda, gör jag alla andra nöjda så kommer JAG i slutändan och endast jag må mest dåligt över de. Men den lilla detaljen verkar omgivningen glömma, ska jag tänka på alla andra? Och tänker jag inte på mig själv ja då blir de tungrott. Vem ska jag lyssna på? Å hur jävla ska kunna tillfredsställa folks behov NÄR DET ENBART BLIR SOPPA, för mycket vill ha mer sas de. 
Okej hej, jag ska vara ärlig - till vintern och våren ska fokus ligga på att inte dö i någon ferum fraktur när jag flyger head befor hands över styret och jag vet inte jag umgås med dom jag umgås med och alla är inte ense om att de sällskapet är bra. För mig är dom bra, för mig funkar de. 
Skit ner er idioter 

222 gånger

Kategori: Allmänt

Ni de moment när man känner nått är fel, ah så har jag känt ungefär 222 gånger idag, plus en. 
Våra avd är som ett öppet hus, bara: kom som du är, helst oanmäld och som en överraskning. 
Det liksom bara segla in patienter idag, tillslut stod jag och var tvungen att säga: det finns inga lediga sängar, det är fullt" varav både jag, ambulans personalen, britsen och korridoren liksom stannade opp MEN TY EJ RÄDSLA ATT FÅ LIGGA I KORRIDOREN- jag ordna detdär.  Damen fick en säng, en sal och lite lindade ben- dock såg jag henne inge mer den FM. 
Det andra ögonblicket var när jag insåg: jag har inte skitit idag" ah nu kanske ni tänker, vad är de att vajna över...typ men jo för att varje morgon sista veckan har jag skitigt - oftast efter frukost (ja!!) 
Men när de uppenbara sig att nått var ovanligt idag så fick jag fundera vad de berodde på jo: HAR INTE HAFT NÅN JÄVLA TID FÖR DET" mitt jobb gör mig förstoppad, de är som hittad för er med diarré. 
Det var mörkt när jag vaknade, vart en förjävlig dag på jobbet och de sluta med att jag först nu får bajsa. 
Livet är inte lätt för den som är van vid rutiner. 
Adjö 

Sluta vara sån tjockis

Kategori: Allmänt

Ibland kan jag känna: åh mänskligheten var är du påväg?" 
Såhär är de, jag har stört mig länge och väl på nått så jag måste speak out. 
Man ska inte säga att folk är tjocka, inte för smala, man får inte berätta om konsekvenserna av övervikt och man får absolut inte säga åt någon att: du bör nog droppa några kilo för ditt egna välbefinnande" för då klankar man ner på någons annans kropp och de är inte okej. 
Å vissa kan faktiskt inte bestämma hur dom ska se ut, FEL FEL FEL FEL man kan visst bestämma hur man ska se ut om man inte har någon genetisk sjukdom. 
Man kan ändra livsstil och man kan fan gå ner i vikt, och de är inte för inte psykologer och experter säger att träning ökar välbefinnandet och utsöndrar glada gubbar. 
Jag vet, jag vet exakt att så är de - träningen är en orsak att jag mår som jag mår idag. Gymmet gjorde att mina värsta dagar kunde bli bra, just för att jag inte fokusera på mitt dåliga mående för 1 timme. 
Alla kan gå med i tjockis klubben men jag föredrar att hålla mig tränad, de är för att jag ska känna mig snygg, fräsch och visst fan är de kul att höra: vilken fin kropp du har fått" de är skit kul å de måste fler än jag erkänna. 
En annan sak fler med dålig mående borde anamma, istället för att gnälla på alla andra som rör på sig och försöker vara nyttiga och äta de kroppen mår bra av SLUTA kröka. Man kan inte säga att man har social fobi om man klarar att dricka 3 liter rödvin för att sedan svänga fettet på dansgolvet. 
Jag har haft sjukt jobbigt med att gå ut förut när jag sluta dricka, men de är bara bita ihop och ångesten går över. Jag fick ta de pö om pö, och se mig nu im the fucking Queen på dansgolvet när jag går ut.
Alkohol löser inte världens problem och man blir inte fit av det heller å ja de spär på redan den ångesten som finns. 
Så upphör med de så ska du se att de blir människa av dig också. 
Förövrigt så ska jag säga er: depression under kontroll, avvecklad" ballt jag är inte deprimerad nåmer, har de på papper. Rätt lustigt sånt, att man kan säga att jag inte är de nåmer grattis på mig. Det går åt rätt håll nu. 
Jag är bäst hej 

Min tacksamhet

Kategori: Allmänt

Hej hej. 
Jag har fått höra otaliga många gånger att jag är dålig på att visa min tacksamhet, det är fel. 
För när jag fyllde år och fick två massiv blombuketter så börja jag gråta, jao jag grät och det var nog inte pga av någon allergi utan mer över min tacksamhet och sen har jag sett att man gör sånt i filmer. 
Så även när jag vill hoppa och skutta av glädje så kan jag inte för jag skulle se ut som en mental sjuk som överdoserat happy pills. 
Men i min skalle så gör jag de, hoppar alltså. 
Samma fick nya skoter kläder här förra hösten var de nog, jag blev så sjukt glad men jag vet inte. Hur i hela fridens liljor tackar man för en sån sak utan att de inte ska bli psyko varning?! 
Jag blir jätte glad när människor hjälper mig, stöttar mig och när jag får grejer men jag har bara problem att tackla den känsla stormen som kommer då. 
Får jag inte bara skriva ett tack brev där jag förklarar mig istället för att tvinga fram psyko sidan. 
Tex idag, fått hjälp med lite saker- och som de tycks nu verkar de lösa sig - och jag är så tacksam, jag glömmer ibland vad mina vänner egentligen betyder. 
Jag har få av dom, fel jag har färre än få men jag vet att dom backar upp mig om jag bara öppnar kakhålet och säger vad som bekymrar mig. 
Jag gör faktiskt grejer på egen hand och försöker ordnar men ibland måste jag bara ta hjälp från annat håll för att liksom ro båten i land. Precis som när du har en vän hjälpa å färga ditt hår eller ber dig baka en tårta till nå kalas. Man frågar någon annan för att just den personen kan mer än vad man själv kan. 
Jag gick till banken själv, jag tog eget beslut om att behålla bilen, jag tar egna beslut varje dag men ibland är de skönt om någon ställer sig vid ens sida och man får bekräftat att allt man gör inte bara är elände. 
Ibland behöver man det, eller iaf jag. 
Ibland behöver man höra någon annans åsikter och tankar för ens egna kanske inte alltid är så jävla logiska och de jag inte kan sätta ord på kanske nån annan kan. 
Jag väljer mina vänner (och tvillingarna) före allt annat, jag hoppas jag aldrig tar och gör nått som gör att mina närmaste ryker för jag väljer nått annat före. 
Jag vet att jag kan gå in för saker stenhårt men sen känner jag mig själv bättre nu och vet att under korta perioder blir jag manisk i att fokusera på en sak. 
 
Jag har faktiskt allt jag önska mig och man ska aldrig sluta drömma, för allt jag har drömt om senaste tio åren har jag faktiskt fått. Så sluta snälla aldrig drömma och sluta aldrig hoppas #teamrn