If you cant handle it you aint hard enough

Sköna svängningar av ingenting

Jorden är platt

Kategori: Allmänt

Jag är inte mycket för att kunna läka när jag anser att någon människa gjort mig illa, ett sår är alltid ett sår och när det gått en tid så läker det men så kan det hända att man klöser bort skorpan just under rötmånaden och man får en infektion som leder till sepsis och man blir tok sjuk. 
Jag har bra läk kött inte frågan om de, men det läker så långsamt när det sätter sig på nått av det inre organen. 
Ett sår på pumpen är sällan och aldrig bra och ett sår på hjärnan är då om än sämre. 
 
Jag vill kunna läka, men det går så himla fort från det att jag tar illa vid mig till att jag okontrollerat börjat avsky en person - jag kan bli ruskigt arg och brukar tänka på att andas och let it go men det är sällan så nåmer, jag kör all in och gråter hejdlöst och försöker trösta mig själv och sen sjunger jag ut.
 
Jag ska berätta en sak, utan sömnisar i kanske 5 dagar nu. Jag vet ju varför jag tar dom, jag vill numera inbilla mig att de är mitt välmående som väljer om jag ska tugga dom som hubbabubba pastiller. När jag mår bra, alltså när världen är vacker och alla håller sig på sin kant då sover jag bra, då kommer jag till ro. 
Men när de vänder och jag blir stressad, pressad, har saker som jag måste ta tag i för alla skull så ja då blir de sörja och jag är trött men kommer inte ner i varv så jag brukar lösa problemet genom att fuska mig fram avslappning - i got my way. 
 
Nu däremot är jag trött. 
PS. Sköljde nog inte ur riskokaren så bra efter att ha diskat det, smaka oroväckande mycket yes diskmedel. 
Kan man dö av sånt? 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: