If you cant handle it you aint hard enough

Sköna svängningar av ingenting

Låååångt inlägg

Kategori: Allmänt

Detta inlägg vill jag skriva om för att jag just lyssnat klart på en ljudbok av Mia Törnblom - så dumt" 
En självbiografi om hennes liv som heronist och vägen tillbaka till ett vanligt liv. 
Har läst boken för många år sen, men jag gissa att den inte var lika rörande nu som då. 
 
Hon berättar på slutet av boken om den skuld och skam hon kände för alla hon sårat, för allt hon flytt ifrån, för alla skulder, allt de elände hon åtkomst under 10 år. 
Vägen sen tillbaka för att förlåta andra och sig själv. 
Hon berättar om sitt mest framgångsrika år, det första året om var drogfri. 
Å det slog mig att hon hade nog rätt och igenkännande att just första året efter man avslutat ett "gammalt" liv är mest givande, det värsta och det bästa. 
Det är som ett nystan i huvudet och det är som man ska lära sig allt igen. 
Nu har inte jag knarkat, jag har nog missbrukat mig själv. 
Levt en destruktivt liv, iaf dom senaste 13 åren fast det har gett mycket gott också även om de som kom sist av allt som gräddet på mosen inte var lika kul att ta tag i. 
Ny benämning: missbruka sig själv" 
Jag tror fan jag levt för snabbt, jag minns mitt gamla jag. Jag minns många fester, dom jag träffat, det jag utsatt folk för och vad jag utsatt mig själv för. 
Men jag vill helst inte påminnas, hade jag mött mig själv hade jag blivit mörkrädd och hade jag träffat mig själv på en fest hade jag nog antagligen tyckt tjejen jag såg var ett riktigt drägg, jag hade nog sagt: hörru dra igen korkluggarna och gå och sov" 
Jag kan helt enkelt inte hantera sprit, jag kan inte kontrollera mig själv när jag dricker för mycket. 
Konsekvens tänkandet försvinner, å det logiska tar semester. Jag kan helt enkelt inte kröka, jag kan inte dricka, jag kan inte supa, jag kan inte inta alkohol och jag kan fan inte behärska mig när jag får procent i kroppen. I fel läge, fel tidpunkt och ofta å alltid sista tiden jag drack så var de inte för glädje utan för att de gjorde så ont. Ont överallt och de var fan inte bättre när jag vakna och hade ont fysiskt också å inte var de kul att vakna i en hård säng, långt från hemma med gammalt smink, för stora kläder, behöva sitta i ett konferens rum och berätta det lilla jag minns. 
Jag vill sjunka genom stolen, säkert genom golvet, passera hela jordskorpan och komma upp i Kina! 
Sen behöva inse de faktum att gjort är gjort och jag får acceptera de, kan inte förfina sanningen. 
Så jag lever med den, jo det gör jag - jag lär mig av den och hur nu de än låter så vill jag lära andra. 
Fast vad i herrans namn ska jag lära, när det är mörkt så spelar de absolut ingen jävla roll om någon tanig läkare vid namn Sören säger: det blir bättre" hörru Sören ta ur pinnen ur röven och kom ner på jorden förövrigt är du ful och jag hatar dig skriv upp de på pappret du har framför dig och knykla sen ihop de och tryck in de i ditt urinrör för det ryms inte i din röv för där har du EN PINNE!!! 
 
Ja lite så var de, jag kan skratta åt de nu. 
Jag kan skratta åt misären, jag och lillis gör ofta hela historien lite roligare, lite lättar att leva med. 
Hon tycker jag är värdelös med glimten i ögat, så dåligt å så värdelös - jag passar bättre att leva och jag fortsätter nog så för tydligen är jag för dålig för att dö. 
Då är man nog rätt kass 😂 
Jag lär känna mig själv, lär mig känna mina känslor och allt de nya som jag inte riktigt kunnat hantera. 
Det är en bit kvar, jag har mycket att än avklara. 
Men den dagen kommer nog mitt samvete vara rent, jag måste bara lära mig vad som är rätt å fel och tänka till en extra gång, konsekvens analys!! 
 
Jag behövde skriva detta, det ska va rolig läsning som ni måste förstå. 
Nu ska jag sladda vidare i livet 
Ha det 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: