If you cant handle it you aint hard enough

Sköna svängningar av ingenting

Huvud, axlar, ben och lår, ben och lår.

Kategori: Allmänt

Varit en hård vecka detta. 
Tränings fokus har mest legat på att fokusera på det mentala, är dock hela tiden ett spel mellan ork och vilja. 
Ibland finns viljan där men inte orken och då börjar man fundera på om man egentligen bara är jävligt slö. 
Upptäckt hur jag likt en full skit tunna kan surna ihop när jag inte orkar, tex då körde vi ben. 
Bencurls tävling var de, man skulle köra 15 reps var - tills den enda storkna eller vek sig eller dog. 
Jag vart så less tillslut att jag höjde vikten och jag dog, jag dog, förlora och börja nästan gråta. Det gjorde så ont, var helt stum i bena å då mina kära församling var de inte de mentala som la ner de var mina muskler. 
Maten då? Jo börjat äta mirtazapin, de är råttgift så jag tänker inte ens börja det jag knappt påstarta. 
Är inte värt att sova bort livet, för man blir inte bara trött - du blir en karaktär tagen ur walking dead. 
Skit samma, jag ska börja äta mer - jag har minskat i mat mängd, till skillnad på vad jag har kunnat äta förr. 
Det innebär tydligen att går jag för långt ner i kalorier så kommer jag börja äta från musklerna. 
Så ja, gott folk nu har jag nått att ägna mig åt. 
Ifrågasatte mig själv idag: varför gör jag detta, vore inte karate bättre?" de var när jag kämpa med bena. 
Jag undra vad får mig att hålla på med detta vansinne? Har jag inget bättre för mig?! Träna är jobbigt, tungt, man svettas och man måste duscha. 
Är de värt de? 
 
Jo men lite ändå 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: