If you cant handle it you aint hard enough

Sköna svängningar av ingenting

Min förbannelse

Kategori: Allmänt

Att vilja hjälpa alla som har de jobbigt är mer som en förbannelse än en befrielse. 
För när du märker att vad du än gör kommer du aldrig räcka för den människan, vad du än gör eller vad du än säger går in genom ena örat och ut genom de andra om de ens kommer till örat. 
Men dom små ögonblicken då man märker att dedär man sa kanske fastna och man får en reaktion de är välsignelse utöver de är allt annat en förbannelse. 
Men jag kan inte låta en människa med problem passera, för jag vet hur de är att känna sig ensam, eller inte kunna välja mellan svart eller vit eller att inte kunna sova på nätterna. 
Så jag vill inte att någon ska känna den ensamheten och de behöver inte vara svart eller vitt - grått funkar bra. 
Sömn är viktigt men ibland får man kanske ta till hjälpmedel och de är helt okej (dock inte sprit, de gör att kroppen möjligt slappnar av men de är inte bra) 
Men jag tror att använder man inte all sin bedrövelse till att göra nå gott då kommer de förfölja en till graven. 
Man kan inte tro de om mig men lägger de mesta folk säger bakom mitt öra, och jag minns de. 
Jag kan fundera på andras problem halva dagarna och hur jag ska fixa dom, men tack och lov så har de minskat de sista året. Jag försöker tänka att jag kan inte finnas för varenda en, fastän jag är fylld m dåligt samvete. Jag räcker inte till, skulle jag kunnat skulle jag klonat mig i nån upplaga så hade mina vänner fått en mini me och aldrig behövt känna sig ensam- smart va? 
Men jag har även hört att en av mig räcker och blir över. 
Även fast jag känner att flera behöver vara som jag. 
Underbar och älskad 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: